Colt 45
Skjutjärns-krönika vecka 47, 1997, av Leif Wermelin
  Somliga får gå med trasiga skor...(Cornelius...). Andra får vandra genom sin livstid kanske med både skor och strumpor som inte håller någon större kvalitet. Men under vissa tider är dom ändå viktiga i något avseende. Jag skall här berätta om några av dessa människor: 99:orna... dom som inte är "fullt hundra".
 
Verbal inkontinens
Tycker du illa om människor som stinker av gammal svett, urin-impregnerade underkläder osv?  Visst gör du det... ja inte om det är din egen "morsa" förståss. Då blir det liksom lite annorlunda...då vill man gärna blunda... hon har alltid varit "fullt hundra". Men om det gäller Åke Olsson då? Vad säger du då?
Yttrandefrihet har vi i Sverige, så var inte rädd, säg vad du tycker! Du vill inte... nähä, inte här, alla kan ju se vad du tycker om du yttrar dig här. Alla på Internet kan ju läsa vad du tycker... om Åke Olsson och andra 99:or. Nä du vill bara prata i din lilla grupp, där alla andra tycker likadant. Det känns tryggare då, skvallra lite "på ryggen", det räcker för dig.
Schack-luffarna
Redan som liten grabb, så fick jag lära mig att alla människor har samma värde!  Åke Olsson, schackspelaren med det gudabenådade spelet, luktade kanske inte så bra. Han var ofta i Sundsvall och deltog i Midälva-schacket på 70-talet. "Special-inbjuden"!
Och 1982, deltog han i Öppna SM som Medelpads SF arrangerade detta år. Som sekreterare i MSF på den tiden, så hade jag en roll i tävlingsledningen... tillsammans med Nils Åke Malmdin, Göran Lundblad, Åke I Glas m fl. Jag minns hur dessa förfasade sig över Åke Olsson och hans odör; bakom ryggen på honom. Men när dom pratade "face to face" med honom så var det annat ljud i "skällan". Då var det "kung Åke" hit och "kung Åke" dit. Bugande och bockande. Men när det var dags för färd in till stan, så var det alla möjliga svepskäl från ovan nämnda "gubbar", för att slippa ha honom i bilen. 
Åke åkte mycket med mig under denna tävling, jag erbjöd honom även att sova över hos mig och min familj... men han avböjde. En stolt "faan" denne Åke Olsson, han klarade sig själv. Det var det inte många som ville förstå. Han hade valt detta
liv själv.
 
Enfaldigt
Egentligen är det tragiskt hur många schackspelare som bara lever för schack. Här i Medelpad har vi Gunnar Hjorth, Staffan Lundblad och tidigare även Anders Kling, som bara lever i schackets värld. Det är så torftigt. Att inte ha ett riktigt jobb, utan hoppa omkring mellan ALU, beredskaps-jobb och annat med dålig ersättning. Ingen familj, inga barn... bara sitta där bakom pjäserna och träna för att behålla en position i Medelpads-toppen. Det kan inte vara ett liv med kvalitet... att bara leva i denna lilla "sandlåda". Fru och barn och ett bra jobb det är livets krydda!
 
Baktalarna
Skitsnacket bakom ryggen från vissa ledare är också jobbigt. Det är ju väl känt att ledare som Gunnar Wik, Evert Johansson ,Mats Bergman och Sven Wikholm, skvallrat om att vissa spelare är homosexuella. Några av dem flyttade från stan efter detta. Andra är kvar... en av dem bytte livsstil helt och hållet. Skaffade fru och barn, tog ett jobb som bättre svarade mot hans utbildning. Att hans spelstyrka sjönk tycker inte jag är negativt, hans liv är säkert mycket mera innehållsrikt i dag! Och nu är han ingen 99:a längre!!!!! Han har tagit tag i sitt liv.
 
Simpelt

Mycket skall man höra innan öronen trillar av... den person som mordhotade mig den senaste nyårsnatten, och som blivit utpekad som bög av - bl a - sina klubbkompisar, denna flegmatiske  människas första tanke på det nya året 1997 var: att ringa mig och säga..." jag hoppas att du kommer att dö under 1997". Detta upprepade han två gånger. När han insåg att jag inte tog honom på allvar i hans dåvarande tillstånd, vräkte han ur sig alla invektiv han kunde..."bögjävel... din hora till fru osv". När jag ändå inte tog honom på allvar, utan bad honom sansa sig, så vrålade han ut sin uppdämda ilska och skrek: "Jag skall mörda dig, du skall aldrig kunna visa dig på en schacktävling mera".
 

Varför?
Anmälan till polisen i detta ärende har ännu - efter elva månader - inte givit något. Man har inte tagit in MSF's sekreterare för förhör som man lovat mig flera gånger. Senast i oktober. Hur kan det komma sig? Och här sitter jag med ett inspelat band, där Lars Sandin och Peder Enblom - som var närvarande - säger att det var MSF's sekreterare som hotade mig. Lars Sandin säger också att han inte vill bli inblandad och att han inte vill mig något ont.
Gemensamt ansvar

Nej, nu får jag nog gå till domstol och stämma alla fyra, eftersom alla har ett ansvar i detta olaga hot. Dom vet att ett brott har begåtts, men dom tar inte kontakt med polisen och säger som det är. Tyvärr grabbar, ni är så fega som stöder mordhotaren. Kläm fram med sanningen till polisen nu innan det är försent.