Gunde Östberg in action,
i en DM-tävling på gamla Folkets Hus i Sundsvall,
i slutet av sjuttio-talet, och Gunde vann...som vanligt.
 
 
 

Gunde Östberg har gått ur tiden.

Gunde var Medelpads - kanske främste schackspelare genom tiderna - i hård kamp med spelare som Harry Sundquist, Royal Goode, Gösta Forslund, Sture Sundberg, Sune Hjort, Nils Åke Malmdin och Anders Kling.

Sista gången jag träffade Gunde, var på Pallas Conditori på Strandgatan 16 här i Sundsvall, 1994.

Han berättade då att han var skapligt frisk efter en cancer-operation. "Men jag är totalt utbränd inombords, och något schackspelande är inte att tänka på för mig i framtiden", sade han till mig.
Gunde var stamgäst på Pallas under en 11-års period fram till sin död och blev personlig vän med ägarinnan, som även närvarade vid begravningen, berättar Waldemar Magné, välkänd fd ordf i Medelpads Schackförbund. Waldemar, idag en pigg och fräsch 76 åring, fick en mängd schackpriser och tidskrifter som Gunde lämnat efter sig, och detta har han i sin tur överlämnat till företrädare för Medelpads-schacket.

Gunde Östberg hade - trots sin personliga läggning - en viktig funktion att fylla inom Medelpads-schacket, nämligen - alla ville slå honom!!! ALLA.

Hur många teori-böcker, partier osv som "vi vanliga dödliga" läste för att på något sätt komma åt Gunde, går inte att räkna, men vi vart bättre. Men Gunde klarade väldigt få av oss att få någon "pinne" mot ändå. Han ville inte förlora! Och det gjorde han sällan.

Gundes läggning - som schackspelare - var ful... bedrövlig... ett exempel:
På Timrå OPEN, i början på 80-talet, kom Gunde fram till mig före sista ronden ( vi skulle mötas) och KRÄVDE att jag skulle "lägga mig"???? "Det är viktigt att segraren kommer från SK Rockaden" sade Gunde, " och vi är ju klubbkamrater", fortsatte han.

Jag vet inte om Gunde sade detta till mig av taktiska skäl, eller om han menade det. Jag har tänkt på detta ibland... kanske att han bara ville göra mig förbannad, så att jag skulle tappa koncentrationen?
Och ilsken blev jag, och förlorade gjorde jag... som vanligt mot Gunde Östberg.
Ändå tror jag att Gunde hade lite respekt för min spelstyrka, och min favorit- öppning..."draken", där jag firade en del triumfer då och då mot bättre spelare.

Vid sidan om schackbrädan var Gunde en betydligt trevligare person. Men han var en ensam-varg som det var svårt att komma in på livet, och man visste sällan om han var allvarlig eller om han var taktisk även utanför brädan.

Vila i frid Gunde, alla minns dig, även ST:s schackskribent som inte ville skriva en runa över dig, det är andra saker som påverkat honom i detta.